Det va ca en vecka kvar till ultraljudet, man va mottligt nervös för man förstog att det va något som inte stog rätt till. När vi vel befann oss på k-stad sjukhus så började dom igång med ett ultraljud tobias stog tätt intill mig höll min hand hårt och vi kollade på varandra o bad av djupet av våra hjärtan att allt skulle se bra ut, Det va 2 kvinnor som gjorde ultraljudet på mig, och ni vet hur det är dom småviskar pekar o diskuterar på sitt sjukhusspråk så man fattar ingenting men när vi tyckt det tog vädigtl lång tid innan dom gav oss besked eller sa något över huvudtaget så  då blev man ännu mer rädd och då i samma veva kallade dom in 2 doktorer?!? och doå ståg dom 4 där o fortsätta sin forskning o viskningar, nu va ja så orolig och fundersam så ja utbrast VAD ÄR DE FÖR FEL?!?, en utav doktorerna  kom fram till bädden  till mig och tobias och sa.... om ni tittar på skärmen här så ser ni buken o det som är innuti buken är vätska och det ska det inte va.. sen om ni kollar mellen hans ben så är det bara en enda stor böld !... jag reste mig hastigt och sa nej nej det stämmer inte ?!? vad har hänt vad är de för fel kommer  våran son att dö? tårarna sprutar och tobias faller i en djup suck o skakar på huvudet o tittar på mig o säger det kan inte va sant? vårat första barn som vi har sett så mkt framimot planerat o fantiserat , ska de braka alltihopa nu?.. vi började genast ställa 10000olika frågor i totalt chock tillstånd dom sa vi har våra misstankar men just nu kan vi inte ge er något besked vi moste tittar mer på det här, dom kallar in ytterligare en till läkare  till slut står dom en hel jävla skara runt data skärmen o viskar o  pekar har nog aldrig varit så ledsen och orolig i hela mitt liv nu VISSTE vi att något va jätte fel, efter ca en timmes forskning komer en utav doktorerna fram till oss och säger, vi har tyvärr inge besked men det ser inte så bra ut och vi vill ge er den bästa möjliga  hjälpen så jag ska ringa en doktor på Akademiska sjukhuset i Uppsala och boka en tid till er (akut tid), så ni får åka hem o packa och åka i väg med det samma,  jag o tobias tittar på varandra sjukhuset i uppsala fler mil hemmifrån?!?, Vi begav hos hemmot totalt förstörda nerskjukna till botten de här va ett hårt slag i ansiktet. Åkte förbi min mamma och pappa och berättade dom dåliga nyheterna dom blev genast förskräckta önskade oss alla lycka! Kan ni tänka er de sitta i en bil gravid i flera timmar och ororn blir bara värre o värre tårarna slutar aldrig att rinna, vad är det som har hänt våran son kommer han överleva detta hur ska de här sluta?..

(del 3 )
För er som inte vet så har jag inte körkort, så tyckte hemskt synd om min sambo som fick köra flera mil koncentread och ögonen va tårfyllda. När vi kom fram till sjukhuset fick vi virra runt ett bra tag där för sjukhuset va jävligt stort
 men tillslut kom vi fram till rätt mottagning. Vi  satte oss i ett jätte litet vänte rum och hela miljön där inne känndes allt annat än trevligt. När väl doktorn kom och hämtade oss visade han oss in till hans kontor för att sitta ner o disskutera. Han berättade att vi ska få genast gå på ett ultraljud med han o några till för att dom ska se vad det är för fel. och där låg man igen på rygg med bar mage  fullt med kallt gele på magen och en stav som förs runt o runt på magen o där satt dom flera st och disskuterade som vanligt men just då kändes det att tack o lov att vi va i rätta hander och tur att vi fick reda på det här i tid. Efter  en lång tid med ultraljud berättade doktorn att han/dom inte hade en blek om va det kan va och en sån här forskning krävs mer än en dag så vi skickar skicka er till en avdelning där ni ska få ett rum och ni får va berädda på att stanna kvar ett tag för det här kan ta tid. Stanna kvar ett tag?!?!?.. vi hade packat för en dag:s inte dirket att man åker tillbaka till k-stad för att hämta lite rena kläder men just då kändes det som att de va inte prio ett att orora sig för (men ändå). Vi fick ett litet mysigt rum en tv 2 sängar och väldigt trevlig personal som gjorde sitt bästa för att vi skulle må någorlunda bra. Dagarna va sig likt varje dag de va dagliga rutiner inte så roliga direkt dom klive  in tidigt på morgonen när man sover och alltid först tar ett blodprov jippie!! kan ni tänka er det? att bli väckt av en främmande människa och som de första hon gör är att ta ett blodprov nej fy inte alls kul, sen hade dom sten kolla på barnets puls/hjärfta med (EKG) fick man göra 2 ggr dagligen. Jag minss att  dom första dagarna tyckte jag de inte va något som stämmde med avdelningen För det va juh givetvis fler där.  Dom va givetvis gravid, men man hörde aldrig något skratt såg aldrig något leende, dom gick i princip o och kollade ner i backen o såg helt förstörda ut varför va alla så?.. jo för den avdelningen vi nu va på va till för bara dom som hada ett eller fler komplickationer med sitt barn, och det ska ja säga er det va inte roligt en otrolig jobbigt stämmning runt om alla men det förstår man. Dagarna gick extremt sakta  varje gång det ka nckade på dörren  fanns det hopp  i en dagligen nu får vi äntligen besked men nej. Men den dagen (dag 6) kom det in en doktor som berättade att dom har kolla to kollat forskat o forskat  på bilderna tom skickat bilderna till london!. men tyvärr så visste dom fortfande inte vad det va för fel? men dom hade beslutat sig för ett planerat kjesarsnitt o fy tusikten vad glada vi blev ni visste vi att vi ska få vårat barn oavsett om det är sjukt så va det en underbar känsla. 2 dagar efteråt  kommer jaihåg att ja vaknade på natten o kände att de rann något nerför mitt lår o man tänker juh nej gud det är inte vattnet, jag ahr juh planerat kjesarsnitt barnet får juh int ekomma nu:O?? berättade det dagen där på till en syster, men hon såg inga sammandragningar så hon tyckte det inte man behövde oror sig för, men ja gav mig inte jag ville  göra en kontroll, fick trffa en gynokolog  och det vet vell dom flesta hur det går till och när man är höggravid kan ja tala om för er det går inte beskriva den smärtan vad ont det ör när hon kontrollerar jag skrek nått så otroligt tobias hand klämde ja nog sönder och jag skrek nog som dom gör när dom föder barn men varför skrke ja så de va en vanlig undersökning?.. ju  för just under kontrollen så går vattent!!!!!  jag börja skaka av oro o fattade noll och ingenting syster som undersökte mig sa till sin assistent AKUT KJESARSNITT ! va va vaaaàaa?? akut kjesarsnitt de moste betyda att här o nu ska  vi få vårat efterlängtade son?!? Stämmde fint de dom ringde narkosläkare och jag fördes tillbaka till mitt rum för att förberade mig tvätta hela mig ordcentligt 2 gånger med en speciell tvål o sätta på mig  inte så värst tjusiga sjukhuskläder. 










Va bara tvungen att ta med den här bilden man såg juh förjävlig ut men som sambon sa en fördel är det juh du har juh världens största melonerna haha!

I dag har ja och min kära familj varit på middag hos Therese och Lasse på Kasärnhöjden här i Karlstad.
Vi har inte träffat dom på väldigt länge så det va roligt att det äntligen blev av.. jätte härliga personer:) och dom har juh en super söt son i williams ålder så det är väldigt roligt nästa gång är det ni som kommer hem till oss på middag:D

En dag frågade lille Pelle sin pappa vad som skulle hända om han åt för mycket choklad.
Pappan svarade:
- Du blir lite stor om magen!
Samma dag var Pelle ute i stan med sin mamma och såg en gravid kvinna och sa belåtet till henne:
- Jag vet vad du har gjort och det e gött det!