Blodigt nyår *varning* bilder finns
God morgon världen!
Ligger nyvaken i min säng o kände genast hur det började klia i alla 10 fingertopparna ..blogg time!!
Som ni ser på min rubrik tänkte ja berätta för er om mitt nyår som inte blev riktigt som planerat.
Dagen började med att jag och min sambo och våra grannar (som vi firade nyår med) tog oss en biltur för att fara till Ö&B för att köpa oss massor med skräpmat o mkt annat roligt serpentiner osv=)... när vi kom hem börja stressen hinna ikapp mig som vanligt så typisgt mig att va stressad i onödan men nu kände ja faktsigt att nu är det så himla mkt att göra. Vi hade bestämmt oss för att laga fläskfile som vi hade lagt i en god marinad för attt sen steka och hasselbackpotatis med brunsås och en saftig färgglad sallad. grannarna kom ner lite tidigare för att hjälpa oss med maten. Jag och madde stog för maten o pojkarna gjorde 2 galet goda bolar en med alkohol o en alkoholfri . Maten vad serverad drinkarna va klara vi satte oss och hade en väldigt trevlig middagsstund maten vad så himla god alla va mätta och belåtna. När maten hade smält i våra magar så gick grabbarna ut på balkongen för att njuta av sina cigarrer (avskyr rökning)..medans jag och Madde plockade undan och även dom har en 3 årig son så barna va juh givetvis med och firade nyår:) Men iaf pojkarna står på balkongen och jag i vanlig ordning får iden att skrämma dom jag ÄLSKAR att skrämmas får som en skön kick nä ja ser hur offren hoppar till av rädsla;P.. men den här gången vad det inte bara dom som blev rädda utan även jag själv eller kanska ska säga skräckslagem? jag smyger fram till ett fönster *nästan kryper* för dom på balkongen inte ska se mig.. när ja kommer fram till fönstret reser jag migg väldigt hastigt och för i väg handen mot en snabb fart mot fönsterrutan allt gick så fort hela min hand och arm flög igenom 1 ruta till och med 2 rutor och ni kan juh gissa om killarna på balkongen blev rädda!?! jag tordde inte mina ögon jag skulle juh bara knacka på för att skrämma dom?!? inte förstöra fönstret o förstöra hela min arm.. för det va det ja gjorde när ja drar ut armen genom dom 2 sprängda rutorna ser ja hur blodet (utan att överdriva) SPRUTAR åt alla håll o kanter jag skriker till alla ring ambulansen ring ambulansen för när ja tittar på mina 2 stora sår trode ja inte mina ögon den va nog det sjukaste jag sett som på film! man såg muskel och pulsården det sjuka va jag va i ett sont chock tillstånd att ja inte kände någon smärta madde som va underskötare visste presis vad hon skulle göra lyft upp armen högt och dra åt 2 stora strumpor åt såren för att stoppa blödningen jag satt på huk o bara repterade för alla ja vill inte dö ja vill inte dö jag jag älskar min sambo och sån jag kan inte lämna dom mina vänner försöker lugna ner mig och det går inte så bra men när min son kommer in i köket och ser mig sitta där med blod överallt så såg man att han bara som 2 åring förstog att något hemskt hade hänt och då slog det mig jag moste samla mig jag moste ta det lungt för min son skull det va han som gjorde att ja kunde lugna ner mig Ambulansen kommer väldigt fort bara på 4 min.. madde följer med mig till sjukan för min sambo blir svimfärdig när det har med sår o blod att göra. När vi kommer till akuten så får vi hjälp ganska snabbt men det tog lång tid för doktorerna att bedömma vad dom skulle göra om dom bara skulle sy ihop eller operar mig men som tur va behövdes det bara sys det va ingen vacker syn och det tog tid det blev 43 stygn och jag och madde fick fira 12 slaget på akuten inte så roligt men inget jag hade i tankarna då jag ville bara bli bra i armen. Får fullt med morfin o bedövning under tiden dom sydde ihop och man blev juh genast en pajas efter dom doserna när vi va redo att komma hem va de soffan som gällde. I dag va det precis 2 veckor sen detta hände så i dag ska ja faktsigt till vårdcentralen för att ta bort alla stygn det kännns underbart har varit så rörelse hindrar kunde inte laga mat inte bära min son varken städa eller diska och tro det eller ej men jag älskar att pyssla o göra i ordning hemma så de va en plåga för mig o öven att inte kunna lyfta min underbara son upp i famnen:( men som sagt i dag ryker stygnen o jag kan köra på som vanligt igen *jippie*OCH jag ville av hela mitt hjärta tack mina vänner som hjälpte mig speciellt madde hade hon inte varit där och hjälpt mig så VET jag att jag hade förblödit.
Ligger nyvaken i min säng o kände genast hur det började klia i alla 10 fingertopparna ..blogg time!!
Som ni ser på min rubrik tänkte ja berätta för er om mitt nyår som inte blev riktigt som planerat.
Dagen började med att jag och min sambo och våra grannar (som vi firade nyår med) tog oss en biltur för att fara till Ö&B för att köpa oss massor med skräpmat o mkt annat roligt serpentiner osv=)... när vi kom hem börja stressen hinna ikapp mig som vanligt så typisgt mig att va stressad i onödan men nu kände ja faktsigt att nu är det så himla mkt att göra. Vi hade bestämmt oss för att laga fläskfile som vi hade lagt i en god marinad för attt sen steka och hasselbackpotatis med brunsås och en saftig färgglad sallad. grannarna kom ner lite tidigare för att hjälpa oss med maten. Jag och madde stog för maten o pojkarna gjorde 2 galet goda bolar en med alkohol o en alkoholfri . Maten vad serverad drinkarna va klara vi satte oss och hade en väldigt trevlig middagsstund maten vad så himla god alla va mätta och belåtna. När maten hade smält i våra magar så gick grabbarna ut på balkongen för att njuta av sina cigarrer (avskyr rökning)..medans jag och Madde plockade undan och även dom har en 3 årig son så barna va juh givetvis med och firade nyår:) Men iaf pojkarna står på balkongen och jag i vanlig ordning får iden att skrämma dom jag ÄLSKAR att skrämmas får som en skön kick nä ja ser hur offren hoppar till av rädsla;P.. men den här gången vad det inte bara dom som blev rädda utan även jag själv eller kanska ska säga skräckslagem? jag smyger fram till ett fönster *nästan kryper* för dom på balkongen inte ska se mig.. när ja kommer fram till fönstret reser jag migg väldigt hastigt och för i väg handen mot en snabb fart mot fönsterrutan allt gick så fort hela min hand och arm flög igenom 1 ruta till och med 2 rutor och ni kan juh gissa om killarna på balkongen blev rädda!?! jag tordde inte mina ögon jag skulle juh bara knacka på för att skrämma dom?!? inte förstöra fönstret o förstöra hela min arm.. för det va det ja gjorde när ja drar ut armen genom dom 2 sprängda rutorna ser ja hur blodet (utan att överdriva) SPRUTAR åt alla håll o kanter jag skriker till alla ring ambulansen ring ambulansen för när ja tittar på mina 2 stora sår trode ja inte mina ögon den va nog det sjukaste jag sett som på film! man såg muskel och pulsården det sjuka va jag va i ett sont chock tillstånd att ja inte kände någon smärta madde som va underskötare visste presis vad hon skulle göra lyft upp armen högt och dra åt 2 stora strumpor åt såren för att stoppa blödningen jag satt på huk o bara repterade för alla ja vill inte dö ja vill inte dö jag jag älskar min sambo och sån jag kan inte lämna dom mina vänner försöker lugna ner mig och det går inte så bra men när min son kommer in i köket och ser mig sitta där med blod överallt så såg man att han bara som 2 åring förstog att något hemskt hade hänt och då slog det mig jag moste samla mig jag moste ta det lungt för min son skull det va han som gjorde att ja kunde lugna ner mig Ambulansen kommer väldigt fort bara på 4 min.. madde följer med mig till sjukan för min sambo blir svimfärdig när det har med sår o blod att göra. När vi kommer till akuten så får vi hjälp ganska snabbt men det tog lång tid för doktorerna att bedömma vad dom skulle göra om dom bara skulle sy ihop eller operar mig men som tur va behövdes det bara sys det va ingen vacker syn och det tog tid det blev 43 stygn och jag och madde fick fira 12 slaget på akuten inte så roligt men inget jag hade i tankarna då jag ville bara bli bra i armen. Får fullt med morfin o bedövning under tiden dom sydde ihop och man blev juh genast en pajas efter dom doserna när vi va redo att komma hem va de soffan som gällde. I dag va det precis 2 veckor sen detta hände så i dag ska ja faktsigt till vårdcentralen för att ta bort alla stygn det kännns underbart har varit så rörelse hindrar kunde inte laga mat inte bära min son varken städa eller diska och tro det eller ej men jag älskar att pyssla o göra i ordning hemma så de va en plåga för mig o öven att inte kunna lyfta min underbara son upp i famnen:( men som sagt i dag ryker stygnen o jag kan köra på som vanligt igen *jippie*OCH jag ville av hela mitt hjärta tack mina vänner som hjälpte mig speciellt madde hade hon inte varit där och hjälpt mig så VET jag att jag hade förblödit.
William
Jag och min underbara son<3
Här har ni min underbara son William som har precis fyllt 2 år<3
Här har ni min underbara son William som har precis fyllt 2 år<3
Fåfänga
När det gäller mig själv så vet jag att jag tycker om smink snygga kläder och hårförlägningar och lösnaglar osv.. som vissa kallar det patetiskt fejk?!? Men varför inte låta oss va så då? varför inte få låta oss känna oss lite extra fina vissa dagar Visst finns det folk som går så dygnet runt sover till och med allt det där men det är inget jag hinner med även om ja älskar allt detta så hamnar det oftast bara på mig o min kropp om man ska på middagar/fester/kalas osv pga brist av tid.. Som min syster hon avskyr sånt här hon är en utav dom som tycker man inte är sig själv o bara ser fejk ut och som hon uttrycker sig (fjortis) och lurar andra hur man igentligen ser ut men de är juh inte det de handlar om! Dhandlar om att just vi mår bra i allt detta hår o smink jag personligen tycker det är as fränt dom som gör sig grymt snygga dagligen ärligt när ja tänker efter hade jag haft tid till allt detta hade ja ockås lagt ner mig oftare på mitt utseende. Folk tycker olika en del tycker det är viktigt med utseendet vad man har för parfym o vad man har på sig osv andra bryr sig inte alls och det är så det ska va.. alla är och tycker olika och det är bara att eceptera! Men en sak tycker ja är viktigt o det gäller alla både killar o tjejjer hyigenen ni vet när man ex står i kön på ica eller åhlens eller sitter på bussen där man ibland kan se folk att dom inte har duschat på flera dagar att svettlukten bara ångar runt om dom ser allmänt äckliga ut sånt tål jag inte man är vacker utan smink o dyrar parfymer men det står ja för att lutka svett o se allmänt ofräscha ut usch det finns inget värre skärp till er och då menar ja inte att dom ska köpa parfymer o smink eller snyggare kläder utan shampo balsam tvål och nytvättade kläder är det enda som behövs! och för gud skull glöm inte deon!
Då jag skämmer bort mig själv går ja till ett ställe i stan som heter freesun en underbar tjej som heter Helen som alltid är go och glad och hennes anställda där jätte fint och mysigt ställe med massor med utbud när det gäller att må bra och det lilla extra ett ställe ja rekomenderar för er som inte har varit där. Några av hennes behandlingar Massage, nagelförlägning hårförlägning sminkkurs vaxning osv kolla in deras hemsida för mer info..
http://www.freesun.se/
Då jag skämmer bort mig själv går ja till ett ställe i stan som heter freesun en underbar tjej som heter Helen som alltid är go och glad och hennes anställda där jätte fint och mysigt ställe med massor med utbud när det gäller att må bra och det lilla extra ett ställe ja rekomenderar för er som inte har varit där. Några av hennes behandlingar Massage, nagelförlägning hårförlägning sminkkurs vaxning osv kolla in deras hemsida för mer info..
http://www.freesun.se/
Adoption
God morgon alla kära läsare just nu sitter jag nyvaken i vardagsrummet och det är alldeles tyst, still och lungt perfekt miljö för att lossa på sina tankar och känslor Enjoy!
I dag tänkte jag berätta för er som inte vet men även för er som vet om min adoption. Jag är född i polen i Stargard som ligger ca 20 min bort från Szcecin. Jag och min syster hade en mor med allvarlig missbruksproblem bla droger och alkohol. Det visade sig snabbt att vi va tvungna att bli omhändertagna alltså omplacerade till ett barnhem och då va vi ca 1 år. Givetvis inget jag kommer ihåg i dag tyvärr:/ Men det ja tackar gud i dag för när vi va 3½ år kom en polsk kvinna och en svensk man som valde mig och min tvillingsyster för att ta oss till sverige. På den tiden i polen om barna över 15 år o va kvar i barnhemmet blev dom utslängda på gatan! så jag är ytterst tacksam! I dag är det min kära mor o far som ja kallar dom och det är klart att det är dom som är det.. det är dom som gav oss kläder när vi frös, mat på tallriken när vi va hungriga, skydd när det regnade tröst o kärlek när man var ledsen. Som jag berättade är min mamma polsk så för ca 5 år sen bestämmde vi för att åka till polen för att åka runt och hälsa på hennes vänner och så bestämmde vi oss även för att besöka vårat barnhem. Den dagen glömmer jag aldrig så många känslor o tårar som kom fram den dagen... vi tog bilen till barnhemmet parkeringen låg nära den sora byggnaden när vi klev ur bilen stog man bara där o stirrade och nästan gapade!.. är det härifrån vi kommer? är det här alla föreldralösa barn sitter? Jag och min syster blev genast tårögda redan innan vi hade klivit in men våran mor bad oss att genast sluta gråta för barnen där inne skulle bli rädda och fundersamma om det kom in främlingar som uppförde sig konstigt och det förstår man. När vi väl hade samlat oss gick vi upp för en stor lång stentrappa och klev in genom stora gamla portar. Där inne står vi nu och vi ser en lång tyst mörk korridor och dörrar längst hela vägen där de va barnteckningar på och vi förstog genast att där inne sitter dom.. där inne sitter föräldralösa barnen. Helt plötsligt kom det fram 2 trevliga lite äldre barnskötare o hälsade oss varmt välkommna och i samma veva utbrister dom ....vad stora ni har blivit,! vad fina ni är! vad roligt att se er igen efter alla år!... jag och min syster gapade som 2 stora frågetecken menar dom att dom är dom kvinnorna som tog hand om mig och min syster när vi satt här för fler år sen? och vadå kommer dom ihåg det efter alla år JAA dom kommer ihåg oss det va en häftig glädjande känsla moste ja säga:) Nu va det dags för dom att visa oss runt dom började med alla rummen efter den långa korridoren.. jag minns så väl ihåg ett utav rummen där vi klev in. Där inne va det ett stort rum högt i tak satt ca 5-10 barn utsprida på en matta o lekte. Men dom lekte väldigt lungt och va ganska stilla och tysta för att va i den åldern vad vet ja dom kanske blev rädda eller blyga när vi klev in men det va oerhört jobbigt att se att dom små liven sitter här utan mamma o pappa ingen äkta kärlek bara barnskötare som ger dom mat o rena kläder. tårarna börjar samlas igen.. jag minns en pojke som satt ensam i ett hörn och tittade ut genom ett fönster med bena i kors han satt bara där och gungade sakta fram och tillbaka och nynnade för sig själv man såg juh att han inte alls mådde bra då berätta en utav barnskötarna att barn som inte får den kärlek o närhet dom behöver från födseln börjar bete sig så och de va riktigt otäckt att se dom berättade att det finns inget barnhem som kan ge alla barn 100% kärlek o närhet för det är fullt med barn som kommer in och dom är aldrig fullt med personal. Riktigt jobbigt att se. Men sen går vi vidare och den ena kvinnan vill visa oss matsalen där dom äter och umgås. När vi klev in där så fick man en stor stark klump i magen tårarna bara sprutade vi va tvugna att lämna rummet för en stund för att samla oss och våran mor ber oss en gång för alla sluta gråta mend det va inte lätt för där inne va det inte bara barn i 2-4 års ålder även spädbarn.. spädbarn som inte ens hade hunnit öppnat ögonen. En barnskötre kom fram till mig och frågade vill du hjälpa mig att mata den här flickan och pekade på en liten tjej som såg ut o va ca 2-3 år och det va den finaste sötaste tjej jag någonsin har sett.. och jag kommer ihåg att jag log mot henne och hon log varmt tillbaka jag satte mig vid ett matbord och hon traskar efter och hoppar frivilligt upp i mitt knä jag trodde inte mina ögon men det kändes så underbart.. minns att den dagen va det blåbärssoppa med klimp (typisgt barnmat i polen) När hon satt där i mitt knä och jag matade henne sa jag för mig själv jag vill bara ta med dig hem sötnos få ta hand om dig ge dig den kärlek du behöver kommer ihåg att ja fantiserade för stunden att hon var min min alldeles egen. Men det va bara en dröm. När barnen hade ätit klart tog en utav barnskötarna med oss in på hennes kontor för att sammanställa dagen och där skulle vi få chansen att börja fråga frågor som vi undrade över. Första frågan var juh givetvis om våran mor var finns hon lever hon? det visste dom inte men en sak dom visste va att dom sa skulle vi någonsin hitta henne skulle vi va beredda på att hon skulle begära att vi skulle hjälpa henne ekonomiskt men det va inget jag brydde mig om. dagen börja närma sig sitt slut jag blev genast yr och kände mig helt omtumlad efter dagen och jag kände hur det börja droppa blod ur näsan efter allt man har sett under dagen o alla känslor som kommit fram orkade ja inte mer för dagen. Att besöka sitt barnhem var en oförglömlig händelse att få se hur man själv har haft det och hur andra har det va fruktansvärt men sammtdigt väldigt intressant. Finns så mkt mer jag kan o vill berätta om den dagen i barnhemmet men just nu finner ja inga ord men ni är varmt välkommna att ställa frågor om ni undrar över något. kisses//Rita
I dag tänkte jag berätta för er som inte vet men även för er som vet om min adoption. Jag är född i polen i Stargard som ligger ca 20 min bort från Szcecin. Jag och min syster hade en mor med allvarlig missbruksproblem bla droger och alkohol. Det visade sig snabbt att vi va tvungna att bli omhändertagna alltså omplacerade till ett barnhem och då va vi ca 1 år. Givetvis inget jag kommer ihåg i dag tyvärr:/ Men det ja tackar gud i dag för när vi va 3½ år kom en polsk kvinna och en svensk man som valde mig och min tvillingsyster för att ta oss till sverige. På den tiden i polen om barna över 15 år o va kvar i barnhemmet blev dom utslängda på gatan! så jag är ytterst tacksam! I dag är det min kära mor o far som ja kallar dom och det är klart att det är dom som är det.. det är dom som gav oss kläder när vi frös, mat på tallriken när vi va hungriga, skydd när det regnade tröst o kärlek när man var ledsen. Som jag berättade är min mamma polsk så för ca 5 år sen bestämmde vi för att åka till polen för att åka runt och hälsa på hennes vänner och så bestämmde vi oss även för att besöka vårat barnhem. Den dagen glömmer jag aldrig så många känslor o tårar som kom fram den dagen... vi tog bilen till barnhemmet parkeringen låg nära den sora byggnaden när vi klev ur bilen stog man bara där o stirrade och nästan gapade!.. är det härifrån vi kommer? är det här alla föreldralösa barn sitter? Jag och min syster blev genast tårögda redan innan vi hade klivit in men våran mor bad oss att genast sluta gråta för barnen där inne skulle bli rädda och fundersamma om det kom in främlingar som uppförde sig konstigt och det förstår man. När vi väl hade samlat oss gick vi upp för en stor lång stentrappa och klev in genom stora gamla portar. Där inne står vi nu och vi ser en lång tyst mörk korridor och dörrar längst hela vägen där de va barnteckningar på och vi förstog genast att där inne sitter dom.. där inne sitter föräldralösa barnen. Helt plötsligt kom det fram 2 trevliga lite äldre barnskötare o hälsade oss varmt välkommna och i samma veva utbrister dom ....vad stora ni har blivit,! vad fina ni är! vad roligt att se er igen efter alla år!... jag och min syster gapade som 2 stora frågetecken menar dom att dom är dom kvinnorna som tog hand om mig och min syster när vi satt här för fler år sen? och vadå kommer dom ihåg det efter alla år JAA dom kommer ihåg oss det va en häftig glädjande känsla moste ja säga:) Nu va det dags för dom att visa oss runt dom började med alla rummen efter den långa korridoren.. jag minns så väl ihåg ett utav rummen där vi klev in. Där inne va det ett stort rum högt i tak satt ca 5-10 barn utsprida på en matta o lekte. Men dom lekte väldigt lungt och va ganska stilla och tysta för att va i den åldern vad vet ja dom kanske blev rädda eller blyga när vi klev in men det va oerhört jobbigt att se att dom små liven sitter här utan mamma o pappa ingen äkta kärlek bara barnskötare som ger dom mat o rena kläder. tårarna börjar samlas igen.. jag minns en pojke som satt ensam i ett hörn och tittade ut genom ett fönster med bena i kors han satt bara där och gungade sakta fram och tillbaka och nynnade för sig själv man såg juh att han inte alls mådde bra då berätta en utav barnskötarna att barn som inte får den kärlek o närhet dom behöver från födseln börjar bete sig så och de va riktigt otäckt att se dom berättade att det finns inget barnhem som kan ge alla barn 100% kärlek o närhet för det är fullt med barn som kommer in och dom är aldrig fullt med personal. Riktigt jobbigt att se. Men sen går vi vidare och den ena kvinnan vill visa oss matsalen där dom äter och umgås. När vi klev in där så fick man en stor stark klump i magen tårarna bara sprutade vi va tvugna att lämna rummet för en stund för att samla oss och våran mor ber oss en gång för alla sluta gråta mend det va inte lätt för där inne va det inte bara barn i 2-4 års ålder även spädbarn.. spädbarn som inte ens hade hunnit öppnat ögonen. En barnskötre kom fram till mig och frågade vill du hjälpa mig att mata den här flickan och pekade på en liten tjej som såg ut o va ca 2-3 år och det va den finaste sötaste tjej jag någonsin har sett.. och jag kommer ihåg att jag log mot henne och hon log varmt tillbaka jag satte mig vid ett matbord och hon traskar efter och hoppar frivilligt upp i mitt knä jag trodde inte mina ögon men det kändes så underbart.. minns att den dagen va det blåbärssoppa med klimp (typisgt barnmat i polen) När hon satt där i mitt knä och jag matade henne sa jag för mig själv jag vill bara ta med dig hem sötnos få ta hand om dig ge dig den kärlek du behöver kommer ihåg att ja fantiserade för stunden att hon var min min alldeles egen. Men det va bara en dröm. När barnen hade ätit klart tog en utav barnskötarna med oss in på hennes kontor för att sammanställa dagen och där skulle vi få chansen att börja fråga frågor som vi undrade över. Första frågan var juh givetvis om våran mor var finns hon lever hon? det visste dom inte men en sak dom visste va att dom sa skulle vi någonsin hitta henne skulle vi va beredda på att hon skulle begära att vi skulle hjälpa henne ekonomiskt men det va inget jag brydde mig om. dagen börja närma sig sitt slut jag blev genast yr och kände mig helt omtumlad efter dagen och jag kände hur det börja droppa blod ur näsan efter allt man har sett under dagen o alla känslor som kommit fram orkade ja inte mer för dagen. Att besöka sitt barnhem var en oförglömlig händelse att få se hur man själv har haft det och hur andra har det va fruktansvärt men sammtdigt väldigt intressant. Finns så mkt mer jag kan o vill berätta om den dagen i barnhemmet men just nu finner ja inga ord men ni är varmt välkommna att ställa frågor om ni undrar över något. kisses//Rita
Mat
Nu har äntligen älsklingen kommit hem från sitt arbete och vad står här hemma och väntar på han då?!? Jo nylagad god mat som alla andra dagar.... okej nu överdrev ja:D Det är inte alltid mat på bordet när han kommer hem men oftast så=) I dag blev det den enkla varianten köttfärssås och spaghetti, just den maträtten är så rolig att röra ihop för i köttfärssåsen finns det inga begränsningar på ingridienser, va du än rör ner blir lika förbaskatt gott ändå:D Min innehöll det här:
*köttfärs
*Rödlök
*Championer
*Vitlök
*soya
*kalvfond
*ketchup
*vispgrädde
*toppad med svartpeppar& riven ost
OCH DET BLEV GALET GOTT!!!!!
Shoppa på nätet?
http://swefox.se/
http://nelly.com/
http://www.parfym.se/
http://www.paulamyo.com/
http://www.rapunzelofsweden.se/
Dom här sidorna kan ja rekomender
*Snabba leveranser
*Bra priser
*kompremissvilligt kundservice
http://nelly.com/
http://www.parfym.se/
http://www.paulamyo.com/
http://www.rapunzelofsweden.se/
Dom här sidorna kan ja rekomender
*Snabba leveranser
*Bra priser
*kompremissvilligt kundservice
